Att krypa in i sin resväska och stänga den inifrån

posted in: Okategoriserade | 2

uros5

Tänk dig att du befinner dig på 4000 meters höjd i Anderna. Med båt har du åkt ut på en sjö som ser ut som ett innanhav; Lago Titicaca, Sydamerikas största sjö. Havshorisonter och snöklädda vulkaner omgav dig på dagen. Nu är det kolsvart natt. Du ligger inne i en hydda byggd av endast vass.

Hyddan står på en liten pytteö. Som inte är en riktig ö utan en av Uros-indianernas hemmabyggda flytande öar, också byggd av endast vass och som gungar när man går på den. Du försöker sova trots att det är nollgradigt i hyddan. Det finns inga värmekällor. Det ryker ur munnen. Och nu kommer ovädret. Inte ett litet mysigt oväder där Gud känns arg, utan en massiv storm med jätteblixtar, vindbyar och ett kulsprutehårt störtregn, ett dånande vansinne som tyder på att han är asförbannad.

Ön rider på vågorna. Det regnar rakt genom taket, ett skarpt strilande genom vassen. Sängen och golvet fylls med vatten. De iskalla filtarna och sängkläderna är snart dyngsura. Vad gör du? Väcker indianfamiljen på vars ö du bor och tvingar dem att köra dig i motorbåten tillbaka till Puno? Inte realistiskt. De kommer inte gå med på det. Ett livsfarligt alternativ i denna storm.

Att ligga invirad i dyblöta filtar i minusgrader är dock inte ett särskilt hälsosamt öde att foga sig i. Inte heller att stå i ett hörn av hyddan och känna hur vätan alltmer tränger in genom kläderna. Du skakar redan okontrollerat av köld. Du funderar på om du kan krypa in i din resväska, hyddans sista torra plats. Kanske kan du dra igen den inifrån på något sätt. Det kanske går. Bara att lämna en glipa i dragkedjan för att få luft.

Du har redan öppnat väskan då du märker att räddningen är på väg, och från oväntat håll. Den snabbtänkte läsaren har redan gissat rätt: från vassen i taket. Blöt vass sväller. Det slutar att regna in efter en timme när taket blivit tillräckligt tätt. Du byter till torra kläder och filtar och somnar in någon gång vid fem-tiden på morgonen, när blixtarna slutat att lysa genom hyddans små öppningar.

Uros1

Uros-indianerna har i hundratals år bott ute på Lago Titicaca, sjön som delas mellan Peru och Bolivia. Man tror att de är ett folk som ursprungligen försökte undkomma inka-imperiets framfart genom att flytta ut på sjön. När det inte stormar är ett besök i någon av Uros-folkets flytande byar en fascinerande upplevelse. Nästan allt här är gjort av vass: öarna, husen, de traditionella båtarna, möblerna. Men inte maten, som mest består av forell, och inte heller deras gästfrihet och lättsamma sätt att vara.

 

DSC_5061

2 Responses

  1. Hej!

    Gillar din blogg. Uppmärksammade den på min reseblogg.

    http://www.resedrommen.se/wp/2015/04/05/folj-med-nagon-annanstans-bra-reseblogg/

    • Tack! Det gäller att jag får lite mer fart på den också. Men det ska det bli nu, förhoppningsvis.

Leave a Reply