Concha Buika

posted in: Okategoriserade | 0

01small

Underbara Concha Buika är ett fenomen. Född på Mallorca av ekvatorialguineanska föräldrar har hon från första början varit öppen för alla slags influenser som kommit i hennes väg. Hon började som duktig trummis, blev sångerska med en röst som får alla att lyssna, snart därpå låtskrivare och utgiven poet. Hon har spelat in ett par lysande album med flamenco som vunnit kännarnas gillande innan hon blev alltmer jazzinfluerad. På senare år har hon bytt inriktning och hennes senaste skiva präglas av soul och reggae och låtar på både spanska och engelska.

Läs min recension av Buikas konsert på Konserthuset här. Foto: Ola Wickander

Snart invaderas Kuba av USA

posted in: Okategoriserade | 0

havanna

Havanna i morgonljus.

 

Aftonbladet rapporterade häromdagen (17 feb) att Kuba och USA nu tecknat ett avtal som tillåter kommersiella flyg mellan länderna. Avtalet garanterar upp till 110 flyg om dagen till tio olika destinationer på Kuba.

Det innebär i runda slängar att omkring 20 000 amerikaner om dagen kommer kunna landa på Karibiens största ö. Den uppenbara frågan som väcks för mig är hur detta kommer påverka Kuba.

Det är som upplagt för en krock mellan två diametralt skilda kulturer och tankesätt.

Troligen kommer den väntade amerikanska invasionen ge många positiva effekter. Landet kommer få ett kraftigt ökat inflöde av utländsk valuta, vilket dess ekonomi är i skriande behov av.

Samtidigt är Kuba på gott och ont inte ett land som alla andra. Kulturen präglas av de senaste decenniernas historia som gjort landet till världens kanske minst kommersiella samhälle. I brist på pengar bygger många sociala lösningar, alltifrån vård av ungdomar med särskilda behov till rättssäkerhet på gatorna, på ömtåliga konstruktioner av samverkan mellan medborgare.

Låt oss hoppas att kubanerna förmår att ta emot amerikanarnas dollar med ena handen samtidigt som de fortsätter att ta hand om varandra med den andra, vilket är kubanernas styrka. Och att de vandrar mot demokrati den vägen.

 

Havanna14

 

Favoritställe: Las Perlas, Panama

posted in: Okategoriserade | 1

LasPerlas01

Ögruppen Las Perlas består av tvåhundra öar och ligger utanför Panamas Stilla Havskust. Alla öar utom tio är obebodda. Trots att de inte är särskilt omskrivna känner många amerikaner och holländare igen bilden ovan: det var på den obebodda ön Mogo Mogo man spelade in en säsong av ”Survivor” ( den amerikanska motsvarigheten till Expedition Robinson ) samt den holländska tv-serien ”Adam Zkt. Eva” (Adam söker Eva).

Namnet Las Perlas härstammar från öarnas rika pärlfyndigheter. Spanjorerna anlände hit redan 1517, ledda av ett rykte om att indianerna som bodde på öarna handlade med pärlor. Mycket riktigt, det gjorde de. Deras hövdning Dites välkomnade den spanske kommendanten Morales med en jättekorg stora pärlor. Morales tackade och tog emot – med ett hånleende. Inom loppet av två år hade spanjorerna utrotat samtliga indianer på öarna. För att få upp pärlorna ur vattnet förde spanjorerna dit afrikanska slavar, vars ättlingar lever kvar än idag på Las Perlas. Samtidigt som pärlfisket fortsätter att vara en viktig inkomstkälla.

Besökare av öarna har i stort sett två alternativ: öarna Isla Contadora och San José. Isla Contadora är ett speciellt ställe. Ön ger intrycket av att vara tecknad, eftersom alla dess stränder, små hotell och prydliga vägar precis får plats bredvid varandra, som i en illustration i en barnbok.

De smala nyasfalterade vägarna verkar tillhöra en körskola för barn. Vilket de i princip är. Eftersom golfbilar är enda fordon på ön ser man flera av turistfamiljernas unga tonåringar göra sina första övningskörningar här. Golfbilarna har stötfångare av gummi och är mycket krockvänliga, kan undertecknad intyga.

LasPerlas11

Fullspäckade Isla Contadora får till och med rum med en nudiststrand på sitt begränsade utrymme, Playa Suecas (Svenskornas strand). Enligt obekräftade uppgifter från en bartender kommer namnet från att Julio Iglesias en gång var här med sin svenska flickvän och att paret badade nakna på stranden.

Om någon någonsin undrat över var Shahen av Iran tog vägen efter den iranska revolutionen är svaret Isla Contadora. Villan där han bodde är en av öns största.

Hursomhelst är höjdpunkten kanske inte trevliga Isla Contadora självt utan de båtutflykter man kan göra härifrån till de underbara obebodda öarna runtomkring, bland annat till Mogo mogo. För att naturen är så orörd och för att sikten i vattnet när man snorklar så klar.

 

LasPerlas15

San José är en helt annan historia. Det är en jätteö utan bofasta människor, men med 37 stränder och 7 vattenfall. Och 1 hotell; Hacienda del Mar.

På San José finns en hel del armbågsutrymme. Att bo på Hacienda del Mar är som att vara med i ett naturprogram i direktsändning. Tidiga morgnar studsade kolibrier runt bland trädens blommor utanför min bungalow. Till frukosten uppe i huvudbyggnaden vande jag mig vid hur ett femtontal stora Ara-papegojor svepte förbi i flock med de apelsingula undersidorna av deras grönblå vingar synliga. Efteråt var det dags att välja dagens strand. Oftast paddlade jag dit med hotellets kajak och hade med mig matsäck och snorkelutrustning.

 

LasPerlas03B

LasPerlas09

 

Nytt år

posted in: Okategoriserade | 0

Nytt år och förhoppningsvis väntar många nya fina resor. Jag har bara bestämt en enda än (till Vietnam/ Kambodja) och det känns på något sätt skönt. Det finns än så länge gott om utrymme för improvisationer och möjligheter till att få den där plötsliga ”Ja! Dit vill jag åka”-känslan.

Först nu registrerar jag mig hos portalen Svenska Resebloggar.

Tio udda barer i London

posted in: Okategoriserade | 0

Skylon Bar

Engelsmännen älskar barer som är en historia redan innan man gjort den första beställningen. I London har den speciella och karaktärsfulla baren odlats till en konstform.

Numera öppnas allt fler barer på ställen som känns enastående genom sitt sällan skådade läge, som i toppen av skyskrapor eller bakom persienner alldeles intill Themsen.

Andra är omöjliga att springa på om man inte känner till dem. Just det avsiktligt fördolda och svårfunna är en väsentlig del av deras berättelser. Barer på speakeasy-temat med hemliga och förklädda ingångar börjar bli en standardföreteelse i London.

Läs mitt Vagabond-reportage om tio barer i London med karaktär här.

 

De tio barerna jag valde ut är:

Callooh Callay, 65 Rivington Street – Kliv in genom garderoben.

Evans & Peel, 310c Earls Court Road – Detektivbyrå som leker bar. Eller var det tvärtom?

Aqua Shard, Level 31, The Shard, 31 St Thomas Street – London blir inte vackrare än från stadens högst belägna bar.

Duke of Kendal, 38 Connought Street – Oförglömlig allsång varje söndag till 90-årig pianist.

Circus London, 27–29 Endell Street – Skåla med en eldslukare.

Rules, 34–35 Maiden Lane – Mycket hjorthorn och mörkt ädelträ på Londons äldsta bar.

BYOC, 9-11 Basement Camden High Street och 28 Bedfordbury Street – Bring your own cocktail. De säljer inte alkohol här, men blandar gärna till den.

Peg + Patriot, Patriot Square, Cambridge Heath – Cocktail är en konst. Avantgardistisk konst.

Call Me Mr Lucky, Ingång genom The Breakfast Club, 11 Southwark Street – Gå in på hamburgerstället och viska det hemliga lösenordet…

Skylon Bar, Royal Festival Hall, Belvedere Road – Personalen skapar nya drinkar varje månad bakom Themsens största persienner.

 

 

 

 

Bilder från Burning Man 2015

posted in: Okategoriserade | 0

Burning Man 10

Idag publiceras den första av mina artiklar om Burning Man, den märkliga årliga festivalen i Nevada-öknen, i Svenska Dagbladet. Burning Man är ett fenomen snarare än bara en festival och svår att förklara på ett begränsat utrymme. Inte minst för att det är en så visuell upplevelse. Här följer några fler bilder än de som SvD valde.

SvD-artikeln hittar man här.

 

Burning Man 09

Burning Man 08 Burning Man 16 Burning Man 17 Burning Man 04 Burning Man 05 Burning Man 07  Burning Man 24 Burning Man 26 Burning Man 15  Burning Man 11 Burning Man 28 Burning Man 29 Burning Man 31 Burning Man 02B

Burning Man 22Burning Man 20

Med Elvis och Batman i Las Vegas

posted in: Okategoriserade | 0

lasvegas02

 

– Grabben! Det är klart att du ska ta ett foto med Elvis. Det är ju beviset på att du är i Vegas!

Elvis-imitatören håller jämna steg med mig på trottoaren i Las Vegas trots att jag fått upp farten. Hans peruk gungar lätt när han går.

– Han är trött på Elvis, hör vi en mörk röst säga bakom oss. Vem är inte det? Han vill bli sedd med en annan typ av kille.

Jag sneglar bakåt och noterar att det är ingen mindre än Batman som följer efter mig och Elvis. Elvis tvärstannar och sätter pekfingret i bröstet på Batman-imitatören.

– Hörrudu, ditt område tar slut där borta. Hur många gånger ska jag behöva säga det?

Det finns ingen gata i världen som liknar The Strip i Las Vegas. På samma sätt som det inte finns någon stad i världen som liknar Las Vegas. Hit kommer hela USA för att släppa loss, kosta vad det kosta vill. Varje kvadratcentimeter av det sju kilometer långa huvudstråket handlar om vuxenlekar och konsten att göra sig en hacka på människans leksinne. (…)

 

Så börjar min TT-artikel om Las Vegas som gick ut till tidningar i Sverige, Norge och Finland i helgen. Även efter ett kort besök som mitt finns förstås betydligt mer att säga om Las Vegas än vad som står i artikeln. Jag återkommer vid senare tillfälle.

 

Den lilla räkan från ön

posted in: Okategoriserade | 0

Camarón de la Isla

De barer jag besökte under mina tre månader i Andalusien var alla lite olika. Förutom den vanliga möjligheten att köpa öl, vin och kaffe hade de egentligen bara ett gemensamt: någonstans i baren fanns en bild, liten eller stor, på José Monge Cruz, betydligt mer känd som Camarón de la Isla. (På svenska betyder hans smeknamn ungefär ”den lilla räkan från ön”).

Camarón var den mest älskade av alla moderna flamenco-sångare och sedan hans förtidiga död för snart 25 år sedan har hans gestalt bara växt till att idag bli något som påminner om en halvgud.

Även om Camarón var en av de som förnyade flamencon på tidigt 70-tal genom att tillföra instrument som elbas och elpiano har andalusiernas dyrkan av honom mer att göra med hans rena sånginsatser. Många menar att hans sätt att sjunga cante jondo (”den djupa sången”), den sorts flamenco då sångaren förväntas visa upp sin sårbarhet i närbild, än idag är oöverträffat.

På YouTube-filmen som jag länkar till nedan går en ung Camarón hem till sin mamma och jammar med henne och andra anhöriga. Vilket släktparty det blir…

>>>  Camarón hälsar på mamma

Mer om flamenco blir det i min kommande bok Mitt Andalusien som ges ut på Karavan förlag i april 2016.

1 2 3 6